Alla drömmer vi om nätterna. Ibland utan att vi vet om det och minns,
 men ibland är drömmarna så tydliga att dom känns verkliga.
Sånna drömmar har jag drömt mycket den senaste tiden. Inga mardrömmar. Bara konstiga drömmar. Sånna där oroliga drömmar man kan drömma om man ska nånstans.
Att man glömt passet eller missat tåget osv. Men jag ska väl ingenstans?

Carpe diem, quam minimum credula postero!
Aut omne aut nihil