Imorgon är det 7 månaders sedan den värsta dagen i hela mitt liv. Dagarna går fortfarande upp och ner. Om 2  veckor skulle vi ha firat min Pappas 59 års dag. Om ett år när han skulle fylla 60 hade han önskemål om att få åka på kryssning i karibien.

 

Min Pappa var älskad av alla. Han var den snällaste människa på denna jord och brydde sig verkligen om oss. Han hamnade ofta i centrum, fast han nog inte tänkte på det själv. Vi visste att han hade många vänner, men det påminde oss ännu mer när kyrkan full på hans begravning.

 

I veckan när jag var hemma hos mamma så somnade jag på hennes soffa. Jag drömde då att jag vaknade av att Pappa kom in i vardagsrummet, trallades som han alltid brukade göra och satt sig på sin vanliga plats i soffan. Drömmen var så verklig. Tänk om den hade varit sann.

 

Pappa, jag älskar dig! ♥